saraochmichelles

Ibland blir jag bara så otroligt trött på allt och alla i min omgivning.
Om det har hänt någonting så är jag inte den som tar ut min irritation på den rätta personen eller saken.
Jag håller mig oftast undan och försöker lugna ner mig själv. Eller så söker jag mig till de personer jag känner mig trygg med.. och tyvär får dessa ta mycket skit.
Men tillslut blir det som att jag har fyllt mig själv med för mycket skit och det bara rinner över!

Idag var en sådan dag. Jag var så otroligt arg, men jag kan egentligen inte sätta ord på varför. Antagligen något som har hänt för ett tag sen som jag inte fick ur mig då.
Jag vill egentligen bara säga tack till dom som står ut med mig då iaf!
Och speciellt tack villl jag faktiskt säga till min lillasyster som ibland förstår mig bättre än jag själv gör. Här om dagen när jag kom hem och mådde precis såhär, så var hela huset fullt med människor och jag orkade verkligen inte, så jag slängde in min väska, vände på klacken och gick ut igen. Promenad.
När jag kommer tillbaka igen är jag lite lugnare, men det första kristina frågar är; "har det hänt något?" Jag kunde verkligen inte fatta hur hon kunde se det på mig. Jag var helt normal och hade inte sagt ett ljud när jag hade varit hemma, så jag frågade bara "vadå då?". "Du går alltid ut på promenad när du är ledsen".
Det har jag inte ens tänkt på att jag gör, men antagligen.
Du är bäst.



/s