saraochmichelles

Att kommunicera

Att kommunicera är det viktigaste i ett förhållande! Detta är alla både proffsen och vi andra lekmän helt överens om. Men vad är kommunikation och finns det kommunikation som inte är ok?

Jag har funderat kring hur vi kommunicerar idag. Förr i tiden, jag nu talar jag om väldigt länge sedan, så talade vi med varandra när vi träffades. Avstånden var långa och behövde vi kommunicera så skrev vi brev. Historien är full av brev som är skickade kors och tvärs över världen.
Jag vill påstå att de vackraste kärleksförklaringarna finns i dessa brev. De var tvungna att koncentrera sig på vad som skulle sägas och hur det också skulle mottas eftersom faktiskt inte kunde redigeras på direkten.
Under alla krig där de som skrev inte ens visste om breven skulle komma fram till mottagaren eller om personen faktiskt var vid liv för att kunna läsa.

Sedan kom den fantastiska apparaten telefonen och vi kunde meddela oss via telefon med våra egna röster. Från början och väldigt länge användes den som något vi endast meddelande oss med. Talade om när vi skulle komma, tackade för presenten och naturligtvis lite småprat med någon som bodde långt ifrån.

Jag ska inte gå igenom hela telefonens historia men den har utveckats och även vi som använt den. Jag har haft många och långa, och då menar jag långa samtal, och det kan vara underbart att få en hel kväll med prat med någon som kanske bor 60 mil ifrån mig. I mitt fall umgås jag väldigt mycket med mina vänner via telefon.

Men nu kommunicerar vi även via sms och mail. Jag kan nog tycka att det är ett bra sätt att kommunicera det också men är lite rädd för att om det bara blir text, hur mycket missar man då? Alla betoningar och röstlägen försvinner. Jag kan skriva ett sms till någon som sedan kan uppfattas på ett helt annat sätt än hur jag ville förmedla det bara för att det inte används rätt tonläge. När det gäller sms så förkortas allt också. Självklart är det bra ibland också för att man verkligen skalar av allt runtomkringprat och faktiskt skriver direkt vad det gäller. Eller kommunicera via mail. Om man verkligen vill uttycka något så hinner man läsa igenom vad man skrivit både en och två gånger, ändra, formulera sig på ett annat sätt, hinna tänka igenom vad som är viktigt mm mm innan man trycker på sändknappen. Ja det är väl bra eller?

Jag har levt i en relation där kommunikationen mest bestått i det skrivna ordet. Nej det har inte berott på ett stort avstånd utan med all säkerhet mest för att han hade svårt att uttrycka sig i ord via samtal. Däremot en fantastisk förmåga att skriva. Vid gräl och meningskiljaktigheter har det varit ovärderligt eftersom vi båda fått en stund att tänka innan vi skrivit ner vad vi ville säga. Ja, naturligtvis har det där emellan också skickats mycket dumma saker i affekt också utan någon som helst tanke. Känslor och kärlek har också förmedlats självklart. Massor av sådana både mail och sms. Det har jag tyckt om för att då finns orden kvar och jag kan läsa dem gång på gång och bli lyckig och varm igen.
Problemet uppstår när man inser att det är så här vi kommunicerar när det blir något som är jobbigt. Eftersom allt inte kan komma fram i texten eftersom sändare och mottagare kan vara på helt olika plan, och då menar jag naturligtvis humör och tonläge. Här infaller då analyseringen. När man alltid är tvungen att analysera vad som egentligen ville sägas eftersom texten är så kryptisk och ofullständig är det mycket som kan missförstås.

Jag har accepterat detta sätt att kommunicera även om det ibland är mycket svårt att förstå vad det betyder. Jag skulle gärna vilja följa upp en del meddelanden med ett samtal så att jag kan känna och höra alla tonlägen och faktiskt riktigt förstå. Jag tror nämligen att det blir väldigt mycket som lämnas utanför på det här sättet. Men är det så att vi i vår utveckling från långa handskrivna brev till modern teknologi gått framåt eller har vi bara landat där vi började?
Är det ok att bara kunna säga ”Jag älskar dig” via text? Är det också ok att tala om att ”Jag har tröttnat fullständigt på dig och vill ha bort dig ur mitt liv” endast via text? Om detta är fullt acceptabelt vad är då nästa steg. Skulle det kännas ok med ett frieri via sms?
Är vi på väg att sluta kommunicera med ord?

Skrivet av MosterLena, 2008-07-11 06:39