saraochmichelles

Sista månaderna i 9an satt jag och Hannah alltid vid skolans solvägg och snackade om hur vi verkligen inte ville sluta i högstaiet för att vi trivdes så sjuk bra tillsammans, med klassen och skolan. Vi hade ju allt vi behövde där och allt skulle förstöras när vi skulle börja på en varsin skola. Första dagen i sjuan satt vi bredvid varandra och brast ut i skratt direkt, redan där fann vi varandra och vi satt och skratta hela lektioner ibland men speciellt en lärare blev mindre glad på oss men han tracka oss hela högstadiet. Alla i min klass vet vem jag menar ;) Vi var ett gäng tjejer som alltid höll ihop och stötta varandra in i det sista. Vi skrattade och grät med varandra och delade våra liv, allt var underbart! Jag kunde inte be om nått bättre än en bra skolgång och underbar klass.
Jag och Hannah lovade varandra att vi alltid skulle vara så tajta och träffas minst gång i veckan. Tyvär så träffas vi nästan aldrig och pratar lite ibland men alla minnen och kärlek till brudarna kommer alldit finnas klar.Skolavslutningen var en heartbreaker och jag grät så mkt.. ville verkligen inte börja på en skola jag inte kände någon och börja gå mot vuxen livet.. Aldrig varit den som tänk på att flytta hemifrån, resa själv eller planerat mitt liv. Man får ju ständigt höra frågorna om vad man ska göra efter studenten och tjat om jobb och livet. Men för inte så länge sen så känner jag att jag börjar mogna och vill testa på vuxenlivet lite smått men jag är bara 18 år och familjekär så, så lätt blir min familj inte av med mig men ska bli mysigt att ha Mattias lägenhet i 1 månad och sen få se hur sommar blir.. har lite förslag, men man vet aldrig! Jag saknar 9F <3

Min och Hannahs låt, minnen... / M